Bullmamma

Jag är i Vadstena en sväng över helgen, och idag har det bakats lussebullar här. Väldigt goda blev de! Skönt att vara hemma och vila lite. Jag är faktiskt lite krasslig sedan några dagar tillbaka, men det vågar man ju knappt säga högt nuförtiden – då blir ju folk livrädda att man ska smitta dem med svininfluensa.

Och så magen…

Ja, det jag egentligen skulle säga var att såhär ser magen ut nuförtiden. Det såg lite skumt ut att illustrera läkeriinlägget med den här bilden, dock, så nu får jag krysta fram ett inlägg till.

Vi befinner oss nu i vecka 24, och det går fortfarande att gömma undan kaggen under en stor, tjock tröja om man skulle vilja det, men det börjar definitivt bli kritiskt. Det börjar även bli trångt under min vinterkappa (som egentligen är en storlek för stor, och som jag därför var övertygad om att jag skulle kunna ha hela vintern). Det är svårt att tro att man ska bli ännu större än såhär!

Jag lyckas ändå glömma bort att jag är gravid ibland, nu när maken och jag är på olika håll. Är vi under samma tak finns det inte en chans att man hinner glömma det, för han hänger efter magen konstant – kommenterar, tafsar och kommer med förtjusta utrop. Helt besatt, är han.

Hemorrojder och depressioner

Tiden går verkligen snabbt – i morgon är det redan fredag igen! Arbetsveckan har (som vanligt, kan jag väl lägga till vid det här laget) varit intensiv. Tema hemorrojder och depressioner, skulle man kunna sammanfatta veckans skörd. Ja, håhåjaja. Läkaryrket – så nobelt, så glamouröst…

Nu kom jag osökt att tänka på mitt allra första möte med kliniken som ung kandidat. Det var i början av termin ett, och alla i klassen placerades ut på olika kliniker och vårdinrättningar under en heldag för att få se lite ”verklighet”, vilket jag antar skulle vara studiemotiverande. Några kom tillbaka helt lyriska efter att ha fått se öppen thoraxkirurgi eller något annat häftigt.

Jag hamnade i stället på en vårdcentral i någon håla utanför Lund, och fick gå bredvid den bittraste läkare jag träffat under hela min medicinska karriär (och det vill inte säga lite). Han spände sina rödsprängda ögon i mig och väste: ”Jag kan inte begripa varför så många vill läsa till läkare nuförtiden. Det är verkligen inte särskilt intellektuellt stimulerande, och dåligt betalt är det också.” Sedan återgick han bryskt till någon av sina pappershögar.

Tjaa, what can I say? Jag tycker förvisso det är rätt trevligt på min vårdcentral, men en liten, liten gnutta sanning ligger det ju i hans uttalande. Sedan är ju frågan om han verkligen var tvungen att ventilera de känslorna med just mig…

Hyllning till leverpastejen

Det bästa med att befinna sig i Sverige är, utan konkurrens, att jag har fri tillgång till leverpastej! Herregud, jag blir nästan tokig av leverpastejlängtan i London. De har förvisso en sorts leverpaté i UK, men det är inte alls samma sak som den hederliga gamla svenska varianten.

De flesta utlandssvenskar har ju en eller annan svensk matfetisch, och den diskussionen kommer förvånansvärt ofta upp när man träffas. Folk pratar längtansfullt om färsk jäst att baka med (i stället för den engelska torra pulver-jästen) eller dreglar efter rejäla, svenska hushållsostar (ostutbudet i UK består mest av cheddar). För att inte tala om saknaden efter svenskt godis…

Jag har tre grejer jag brukar sakna: leverpastej, grovt bröd (finns bara vitt bröd i mataffärerna, och möjligtvis någon stenhård grådaskig brödklump av tyskt ursprung på hälsohyllan om det är en välsorterad butik) och filmjölk. Därför passar jag på att frossa loss fullständigt nu. En leverpastejmacka på det, kanske!

Fars Dag

Har haft en väldigt skön helg i lilla Eksjö. En hel del fikande har det blivit. Maken var dock lite besviken över att förra veckans snötäcke inte låg kvar – han hade tydligen skrutit på jobbet om att han skulle få se snö i helgen. Snön hann dock smälta bort, och nu är det bara novembergrått ute.

Idag var det ju Fars Dag också, och vi småfirade lite genom att köpa särskilda Fars Dag-bakelser på konditoriet (med motiv som hatt, pipa och fluga – så ser tydligen fäderna ut här) och traska hem till Linn och Jörgen. En och en halv pappa i sällskapet, alltså.

Linus passade på att träna på sin papparoll också genom att prata med pyret genom magen. Han tog på sig en mycket barsk röst och ställde allvarliga frågor om ”hur det varit i skolan idag” och om pyret ”gjort läxorna ordentligt”. En väldigt stereotypt auktoritär fader, med andra ord. Här har vi lite att jobba med känner jag…

Kaninbebis

Idag är en historisk dag! Det är nämligen dagen då pyret gjorde shoppingdebut. Förvisso helt ovetandes, men icke desto mindre togs idag första steget in i köprusets underbara värld – och är hon det minsta lik sin mor så lades också grunden till ett livslångt ljuvligt beroende.

Den här fina kaninbodyn köpte vi, och dessutom världens lenaste lilla gosekanin med rosetter i öronen.

Fredagsmys!

Två arbetsveckor avklarade redan, och bara sju kvar. Swisch, säger det bara, och sedan är det jul! Linus är hos mig nu några dagar – myspys. Det märks att han läst på om graviditeter och bebisar sista tiden, han flikar in små lustiga faktainlägg lite här och var. Till exempel upplyste han mig om att jag snart skulle bli klumpig och börja gå in i saker, i och med att tyngdpunkten i kroppen flyttas (det verkade han se fram emot). Och att även mannens hormonnivåer påverkas av att kvinnan är gravid, med mer östrogenpåslag och mindre testosteron (oklart hur detta påverkat maken – jag får återkomma).

Nu blir det traditionellt svenskt fredagsmys framför Idol!

Jag och min mage

Magen växer så det knakar nu – jag tycker den ser helt abnorm ut! Varje gång jag råkar se mig själv i en spegel blir jag överlycklig. Gillar verkligen min fina kula. Som vanligt tycker dock ingen annan att den är särskilt imponerande, åtminstone inte rutinerade barnaföderskor. Syrrorna på jobbet skrockar och menar att de aldrig skulle kunna tro att jag var gravid om de inte vetat om det. Tsss!

Officiellt är jag faktiskt i sjätte månaden nu, och det känns som att jag går runt i ett konstant litet lyckorus. Oavsett hur mycket jobb det är eller hur tråkigt något är, så kan man alltid ta till ”tänka-på-magen-tricket” och då känns hela tillvaron helt magisk. Tänk att jag har en liten bebis i magen, liksom! Älskade lilla pyre… ♥

Det är inte helt lätt att vänja sig vid att någon annan bor inuti en, dock. När jag låg i sängen igår kväll höll jag på att flyga i taket av en välriktad spark som jag inte var beredd på. Det verkar vara mycket power i vår lilla tjej!

Lite jobb och lite mat

Busy-busy på jobbet idag, men rätt trevligt ändå. Jag känner mig väldigt upp-skattad av patienterna, och det är ju alltid kul. Många tycker det är trevligt med ”en ung, pigg tjej”. Jag är faktiskt den enda kvinnliga läkaren på vårdcentralen (av cirka tio) – resten av gänget består av äldre herrar, varav flera egentligen passerat pensionsåldern, men är kvar för att de tycker det är skojigt. Man kan ju alltid hoppas att man känner så när man själv är 75!

Ikväll har jag ätit middag med Linn och Sixten på restaurangalternativ nummer två i den här staden – en grekitalienare. Mycket trevligt! Sixten ägnade sig dock mest åt att stirra ut de andra restauranggästerna samt slänga ner saker från bordet. (Fotnot: Baby Sixten ska alltså inte förväxlas med sambo Jörgen.)

Bröllopsfotografen

Mamma och jag var på bio igår och såg Ulf Malmros ”Bröllopsfotografen”. Kul att se lite svensk film som omväxling. Filmen levde helt klart upp till förväntningarna – småfestlig, charmig och träffsäker! Jag gillar verkligen Kjell Bergqvist, som hade en av huvudrollerna.

Nu har jag precis gjort en gammal Eksjö-klassiker med päronen – varit på thai/ mongol/kina/you-name-it-restaurangen Sunrise. Gott (jo, jag lovar!) – men inget nytt under solen. Restaurangutbudet i lilla Eksjö lämnar en del övrigt att önska…

Omberg

Jag spenderar helgen i Vadstena, för lite rekreation efter arbetsveckan. Idag har gamlingarna och jag varit i Ombergs skogar och traskat. Fint, men kallt! Nu har vi just ätit en fantastiskt god älgstek (som Gilla kallblodigt skjutit). Jag och Pyret åt upp nästan halva älgen själva, och föräldrarna verkade smått chockade över min nya aptit.

All work and no play

Har jobbat i två dagar nu, och det har varit helt ok. Jag märker dock redan att det är en väldigt pressad situation på vårdcentralen, så jag kommer nog få jobba rätt hårt. En annan som passar på att jobba hårt medan jag är borta är maken. Hans kolleger har skojat om att jag inte borde få åka ifrån honom mer, att det inte är bra för honom. Det ligger nog något i det. Jag menar på att män, rent generellt, behöver ha en kvinna vid sin sida – annars har de en tendens att spåra ur på ett eller annat sätt…

Namnfunderingar

Det är skojigt att fundera över namn till pyret! Vi gillar gamla svenska namn, och hade ett perfekt pojknamn redo – Albin. Andra pojknamn på listan var Carl, Axel, Valter, Knut, Erik och Valdemar. Listan var dock väldigt orgnisk och ändrade sig hela tiden, och vi var inte överens om alla heller (*host-host-Knut*).

Flicknamnslistan är betydligt längre, men samtidigt har vi ingen solklar etta där. Alice ligger dock väldigt bra till. Linnea, Alma, Lilly, Amanda, Isabella, Elsa, Viola och Lydia står också på listan, bland många andra. Makens senaste tillskott är Selma, men jag tycker det låter som en tjock (om än snäll) liten tant…

Well, fortsättning följer!

Nattinatt

Puh, nu är jag installerad i det korridorsrum jag fått av landstinget, och där jag under veckorna kommer att bo den närmaste tiden. Får lite studentlivs-déjà vu, men det känns i alla fall betydligt fräschare här än i vilken slumpvis utvald korre som helst i Lund. På grund av grav sömnbrist tänker jag gå och knoppa nu. I morgon är första arbetsdagen!

Jobba en sväng

I morgon sticker jag till Sverige igen. Jag tackade som sagt ja till att jobba lite på en vårdcentral i mina gamla AT-trakter, och jag kommer vara där fram till jul åtminstone. Ska bli skojigt! Dock känns det lite trist att lämna London just nu, när det är så otroligt vackert höstväder här. Något säger mig att det kommer att vara betydligt bistrare på det småländska höglandet…

Ännu en bild från Hyde Park häromdagen.

Jo, det var en sak till…

Ultraljud

Har precis kommit hem från UCLH, där vi går på våra graviditetskontroller. Idag har vi varit på ultraljud igen – det ”stora” ultraljudet, där man kollar igenom alla organ och mäter allt som mätas kan. Allt såg finfint ut, men pyret var lite liten – så antagligen är bebisen några dagar yngre än vad vi trodde. Det var jättekul att se lilla miraklet igen! Även den här gången var det dock en ”naughty baby” som inte gjorde som läkaren ville, och hela undersökningen tog över två timmar (!) – inklusive en paus då jag fick i uppdrag att promenera ett par varv runt kvarteret och dricka något sött för att få bebisen att vända på sig.

Vi är så otroligt glada över vårt lilla pyre! Det är verkligen ett mirakel att min kropp just nu bygger upp en hel liten människa inuti sig, och att den människan är hälften Linus och hälften jag. Det går liksom inte att förstå! ♥

Maken filmade lite igen, i den här sessionen är det huvudet man ser. Den uppmärksamme kan även höra Linus prata lite engelska med bebisen.

Cloud Gate och jag

Hittade de här gamla bilderna från när Katta och jag var i Chicago för några år sedan. Här har vi alltså Anish Kapoors Cloud Gate – väldigt kool, tycker jag.

Anish Kapoor

Idag har vi varit på Anish Kapoors utställning på Royal Academy of Arts. Maken har tjatat om den ett tag, och idag gjorde vi slag i saken. ”Mycket festlig!” lyder omdömet. Grafisk och lekfull, mycket form och färg – och även några mer bisarra inslag. Nedan till höger ses en del av en installation där konstnären låter en kanon skjuta iväg ett par kilo rött vax rakt in i en vägg var tjugonde minut. Anish Kapoor är annars mest känd för skulpturen Cloud Gate i Chicago.

Höst i Hyde Park

Det är perfekt höstväder i London nu – precis som jag vill ha det. Strålande sol, vackra höstfärger och lagom varmt. Ska vara upp mot 20 grader hela veckan, säger vädergubbarna.

Förkovra sig lite

Maken läser pappakapitlet i ”What to expect when you’re expecting”. Det blev lite för mycket för honom, verkar det som.

Maternity leave

De senaste veckorna har det pågått en intressant debatt om mammaledighet i brittisk media. Anledningen är att regeringen lagt fram ett förslag om att den ska förlängas från nio månader till ett år.

På en del håll har det blivit ramaskri över förslaget. En av Citys mest framgångs-rika kvinnor har t ex gått ut och varnat för att arbetsgivare kommer se kvinnor som en mardröm, och inte vilja anställa dem alls. Många tycker att mammors rättigheter i arbetslivet gått för långt. Andra har sneglat på ”den skandinaviska modellen” och kommit med försiktiga förslag om att man kanske kunde införa någon form av ”föräldraledighet” i stället för mammaledighet, för att komma runt problemet, och att föräldrarna kunde dela på ansvaret för barnen (!).

Som det ser ut nu har kvinnan rätt till nio månaders ledighet, med 90% av lönen de första sex veckorna, därefter ungefär 100 pund i veckan. (Många företag har dock betydligt generösare paket, men det är helt upp till arbetsgivaren.) Mannen har rätt till två veckors pappa-ledighet, i princip utan lön.

Intressant det här, att klimatet skiljer sig så mycket mellan UK och Sverige. Det finns diskrimineringslagar mot allt möjligt här, men när det kommer till föräldraledighet är det ingen som ifrågasätter att bara kvinnan har rätt att vara hemma. Det logiska borde ju vara att alla har samma rättigheter, kan man tycka.

UK är ju dock oerhört mycket mer konservativt än Sverige, och samhället är på sätt och vis uppbyggt så att mannen (som ofta tjänar flerdubbelt mot vad kvinnan gör) kan vara ensam familjeförsörjare medan kvinnan slutar jobba helt när barnen kommer. Vill man ha barnen på dagis kostar det skjortan – det är inte alls skattefinansierat som i Sverige. I London kostar en vanlig dagisplats motsvarande 15.000 kr i månaden, och en nanny går på en bit över 20.000 i månaden. Att jobba deltid är inte heller särskilt populärt hos arbetsgivarna. Kort och gott – som kvinna får man antingen välja mellan barn och karriär, eller så måste man ha shitloads med pengar.

Påtat och pysslat lite

Har haft en väldigt skön dag idag; påtat runt här hemma, pysslat med ett av mina fotoprojekt, lunchat med maken och haft det allmänt mysigt. Igår kväll var vi ute och åt med ett par vänner, och sedan satt jag uppe halva natten och skrev på veckans inlämning till min skrivarkurs (som jag skjutit upp in i det sista), så jag känner mig lite småseg idag.

Skrivarkursen är upplagd så att varje deltagare har ett större projekt som hon (ja, nästan bara honor) fokuserar på under hela året – t ex en roman eller en diktsamling. Ungefär var fjärde vecka ska man lämna in ett antal nya sidor, och veckan därpå ska man sedan närläsa och ge respons på sina gruppmedlemmars verk. Mitt projekt är en lättsam roman om en ung läkare som heter Lina (enligt principen börja gräv där du står). De andra i gruppen är väldigt duktiga, och betydligt mer erfarna än vad jag är – många har redan ett par färdiga bokutkast liggande i någon låda hemma. Själv är jag inte så seriös med mitt projekt, tycker mest det är kul att se hur det utvecklar sig.

Halvtidsrapport

Nu har vi passerat den tjugonde veckan, och alltså avverkat halva gravidi-teten! Jag mår fortfarande strålande, och skulle antagligen kunna ha varit en sådan där tjej man läser om i tidningarna ibland, som inte har en aning om att hon är gravid och plötsligt bara råkar föda ut en bebis en vacker dag. Ja, om det inte vore för den lilla detaljen att min mage växer, då – det borde ju göra en lite fundersam. Viktuppgång hittills: 5 pannor!

London Film Festival

Den 53:e upplagan av London Film Festival pågår just nu, och hela staden svämmar över av filmpremiärer, röda-mattan-events och celebriteter. Jag älskar film, och det är väldigt kul med alla smala, udda filmer som visas under de här veckorna. I kväll har vi varit på en rumänsk film, ”The Happiest Girl in the World” – en svart komedi om fula människor i fula kläder och fula bilar. Väldigt träffsäker och underhållande på ett lågmält sätt. En solklar fyra!

Sprattel i kistan

Maken kan vara hur butter som helst, och stå och muttra vid diskbänken över hur ohuslig hans fru är (helt taget ur luften, naturligtvis) – men säger jag bara ”Oj, nu sparkade det till i magen!” blir han som förbytt på två sekunder. Börjar kvittra och jollra, och kommer skuttande som en yster liten hundvalp för att få klappa på magen. Pyret och jag utgör ett slugt team…

Inte för att jag har satt det här i system, alltså. Nej, nej.

28-åringen talar ut

Känner mig manad att dementera ett och annat. Jag är alltså varken död eller har skaffat nytt mobilnummer, till er som rest dessa frågor. Det var nog bara lite svårt att komma fram igår då jag hade telefonen avstängd under teater- och restaurangbesöken (vilket tog nästan hela dagen). Och hemma var jag alltså inte heller. Men jag uppskattar era ansträngningar! Och såklart alla andras söta hälsningar också – man blir faktiskt väldigt glad över små sms, mail, e-kort och facebookhälsningar. Ja, håhåjaja, vi lever verkligen i ett digitalt samhälle…

Oliver och Nobu

Nu har vi firat födelsedag! Det har varit en väldigt trevlig dag, som startade redan i svinottan då Linus väckte mig med skönsång och finfina presenter. Kan inte minnas när jag senast blev väckt på min födelsedag – jag brukar ligga och sova räv i säkert en timme innan det äntligen händer något. Nåväl. Maken hade tagit ledigt på eftermiddagen och bokat matinébiljetter till nya musikalen Oliver, som fått strålande kritik här. Det var vi och ungefär femtio busslaster med daglediga pensionärer på teatern. Väldigt bra var den i alla fall – helt klart en av de bättre jag sett! Extra plus för det fantastiska scenbygget.

Efter musikalen hängde vi lite i Covent Garden och kikade på street performers. Street performance är big business där. Alla som uppträder måste först provshowa inför en kommitté, som sedan avgör om de är tillräckligt bra för att få tillstånd. Efter att ha kollat ett tag på en man i kalsonger som jonglerade med motorsågar gick vi vidare till Nobu, där vi hade bord för kvällen.

Nobu har satt standarden för japansk fine dining, och blivit en väldigt trendig hotspot de senaste åren. Jag har velat gå dit länge, inte minst för att herr Nobu var den som lanserade misomarinerad black cod – som jag älskar! Maten var förstås supergod, men kanske inte riktigt så speciell att den motiverade priserna. Känns lite upphaussat, och jag saknade innovation i en del av rätterna – men black coden var i alla fall fantastisk, det får man ge dem.

Sju rätter lyckades vi få ner. Nobu har för övrigt 1 stjärna i Guide Michelin.

Rest and digest

Idag har det varit riktigt härligt väder här, och jag har suttit ute i solen och läst Mia Törnbloms självbiografi. Har inte gjort många knop, mest vilat upp mig efter spahelgen. Jag föredrar ofta att spendera kvällarna i soffan nuförtiden – känns som jag gått in i en enda lång rest and digest-fas i och med graviditeten. Skönt att ta det lugnt, helt enkelt.

I morgon blir det nog lite mer action – det är min födelsedag! Ska bli väldigt skojigt. Maken är förstås väl förtrogen med min barnsliga förtjusning över att fylla år, och kan inte låta bli att komma med snustorra gubbskämt: ”Va, är det någon som fyller år i morgon? Vem då? Gör PLUTTEN det?! Ojojoj, det hade jag helt glömt bort.” Tsss, vi får väl se…

Tova

Här är ett par söta bilder på lilla Tova, som var med på ett hörn under middagen hemma hos Marie i fredags. Hon var väldigt rättvis när hon fördelade maten mellan sig själv och familjens hund. En blöt, mosig brödbit till mig och en till dig.

Pojke eller flicka?

Allt är fortsatt bra med magen. Jag känner hur bebisen sprattlar mest hela tiden, tycker jag. Känns lite som kraftiga pulsslag i buken, fast oregelbundet och på olika ställen. Igår kväll testade maken att lägga en hand på magen för att se om han kunde känna något från utsidan också, och det kunde han av reaktionen att döma. ”DÄR! JAG KÄNDE DET!” vrålade han rakt in i mitt öra.

Vi ska på nästa ultraljud om två veckor. Alltid lite nervöst – man undrar ju om allt är bra där inne. Förhoppningsvis är det det, och förhoppningsvis får vi även reda på om pyret är en pojke eller flicka, nyfikna som vi är. Det beror lite på hur bebisen ligger under undersökningen.

Det finns ju en hel del skrock som sägs kunna förutsäga könet. Jenny var något av en expert på detta, visade det sig i helgen. Jag har tydligen en typisk ”pojkmage” – alltså en kula som står rakt ut och inte växer på bredden. Dessutom når min linea nigra ovanför naveln, vilket också ska tyda på pojke. Däremot står inte naveln ut (än), vilket i stället ska tyda på en flicka. Bebisens hjärtljud har varit höga, vilket också ska tyda på en flicka. Om man får finnar och blir allmänt ful och nedgången under graviditeten väntar man en tjej enligt skrocket – och det här är det galnaste av allt – för en flickbebis i magen anses ”stjäla mammans skönhet”. Inte en helt entydig bild här, men Jenny tyckte sig i alla fall kunna nosa sig till att jag väntar en pojke.

Det finns också en rad intressanta studier i ämnet. Tydligen har man visat att äldre föräldrar oftare får flickor, samma sak för vegetarianer och rökare. Höginkomsttagare får oftare pojkar. Första barnet är oftare en pojke än andra barnet. Under och efter krig föds det fler pojkar. Det finns också vissa genetiska mönster – om mannen har många systrar är det större chans att han får en dotter, och vice versa. Well, vi får se helt enkelt!

Spahelg

Jag är tillbaka i London efter en supermysig helg. Spavistelsen var väldigt lyckad – vi har ätit gott, vattengympat, bastat, andats in eukalyptusångor, yogat, legat i bubbelpoolen, gymmat, simmat i saltvatten och haft det skönt. Något lugnare än förra årets Femmes-helg, alltså, då vi bland annat höll på att bli utslängda från en restaurang pga allmän stojighet…

Jätteroligt att få lite kvalitetstid med de här söta tjejerna igen! Lisa, jag, Jenny, Marie, Karin, Annick och Lisa igen. Saknas på bild gör visst Vicky.

Byggjobbare, vin och tjejhelg

Jag vaknade i morse av ett gäng byggubbar som jobbar på Cissis och Niklas hus. Varsammare uppvakningar har jag haft, kan jag meddela. Bankandet och spikandet var väl hanterbart, men deras högljudda bräkande på full malmöitiska var svårare att bortse från. Brrr…

Nåväl, vinprovningen igår var jättetrevlig! Det var företaget Invinitum som höll i den, och de säljer egenimporterade viner på nätet. Så länge företaget inte är svenskregistrerat går det visst att komma runt monopolet.

Nu ska jag träffa Maria en sväng på stan, och i kväll ska jag hem till Marie på middag då den årliga tjejhelgen med Femmes de Luxe inleds. I morgon bitti checkar vi in på Varbergs Kurort – ska bli härligt!

Malmö nästa

Nu drar jag vidare på min lilla Sverige-turné! Ska ner till Malmö och träffa Cissi. Vi ska på en sydafrikansk vinprovning i kväll (arrangerad av hennes nagelskulptör – lite otippad koppling där). För min del blir det förstås mest spottande, men det ska bli spännande i alla fall!

Hej från Vadstena

Det är förbaskat kallt här i Vadstena – alla de där långa höstpromenaderna som jag såg framför mig har halkat ner lite på dagordningen. Man fryser ju häcken av sig så fort man går utanför dörren! Här är i alla fall vovven och jag på kvälls-promenad.

Förutom att frysa har jag varit i Linköping en sväng med mamma. Vi firade min födelsedag lite i förskott med bakelser och inköp av en fin höstklänning och lite annat smått och gott. Myspys.

Nu ska jag visst gödas igen…

Dags att damma av stetoskopet?

Igår gjorde jag de småländska vägarna livsfarliga – jag tog bilen ner till Eksjö-trakten för ett möte med en potentiell arbetsgivare. Bilresan gick bra (men jag var aningen ringrostig!) och mötet likaså. Jag har ju haft vaga planer på att kanske jobba lite under hösten, och det är smidigt att kunna komma tillbaka till ett ställe där man är känd. Vårdcentralerna kring Eksjö har inte direkt något överflöd av läkare, så chefen blev överlycklig när jag hörde av mig. Tänkte preliminärt vicka under november och december, men jag velar lite – kommer jag känna mig trött och gravid när det beger sig, och hellre vilja vara hemma med maken och cocoona?

Efter mötet träffade jag Karin och Linn, plus lilla Sixten. Karin och Linn är båda väldigt representativa för mina gamla AT-kolleger – den ena är höggravid och den andra nybliven mamma. Det blev förstås en del gravid- och bebissnack. Jättemysigt att träffas!

Bebisnostalgi

Mamma plockade fram en kasse med mina gamla bebiskläder idag, och blev nostalgisk. Carl Larsson-klänningar, pyttesmå skor och dalkullehättor – hur sött som helst. Dessutom en rad koftor med matchande mössor som mormor stickat. Jätteroligt att ha kvar, och förhoppningsvis får vi snart återanvända plaggen. ♥

Här är jag i min allra första klänning, som också fanns med i samlingen.

The dirty thirty

Igår stack jag alltså till Stockholm för att möta upp familjen och fira storebrors 30-årsdag lite i förväg. Mycket trevligt! Stockholm visade sig dock från sin sämsta sida, med regn och rusk hela dagen. Efter lite familjeaktiviteter, som inkluderade ett besök på Tekniska muséet (det var pappa som lobbade för detta), avslutade vi med en god middag på Prinsen. Grattis igen till Alexander!

Responsvecka

Den här veckan är det responsvecka på min skrivarkurs – då ska man läsa igenom alla gruppmedlemmars alster ordentligt, och komma med konstruktiv kritik. I min grupp är vi åtta personer (samtliga tjejer, förutom en – fast han har bytt kön), och det hela tar en hel del tid. Det finns ett minimikrav på antal tecken man måste krysta fram för varje respons, dessutom. Igår slog det mig att jag måste hinna klart alla responser innan helgen, så nu är det lite brådis.

Jag sticker nämligen till Sverige i morgon, och då vill jag inte behöva sitta med ”skolarbete”. På agendan står bland annat brorsans 30-årsfirande och en tjejhelg på spa. Ska bli jätteroligt! Linus stannar däremot i London.

Kan också rapportera att det har börjat sprattla lite i magen nu. Känns smått bisarrt – någon eller något rör sig inne i min kropp!

Mage i fokus

Följande diskussion utspelar sig cirka 4-5 gånger om dagen här hemma, i mer eller mindre snarlika varianter.

Linus (pekar på min mage): Haha, kolla magen!

Jag (blänger lite på honom): Mmm…

Linus (förtjust): Men kolla! Jättekaggen!

Jag: Ja, jag vet…

Linus: Största magen jag sett i hela mitt liv! Du ser ut som en Buddha-gubbe. (Med tillgjord accent:) Can I rub your belly for good luck?

Jag: Haha.

Linus (jollrar nu i falsett): Tänk att det bor en liten beeeebis här inne…. En liten, liten, liten beeeebis.

Och så är det förstås ett evigt tafsande och klämmande på mina nya, mjuka former. Maken är minst sagt betagen av hela spektaklet. Och jag med, förstås.

Shakespeare

I kväll har vi varit kulturella och sett Shakespeares Love’s Labour’s Lost (Kärt besvär förgäves) på The Globe. Teatern är uppbyggd som en exakt kopia av Shakespeares originalteater (som brann ner på 1600-talet), och var helt klart en upplevelse i sig. Väldigt intimt och mysigt, och öppet i taket. Föreställningen var lååång och ganska svår att hänga med i (kändes kanske extra lång för att vi hade ståplatser), men skådisarna var grymma!

Hoochie mama!

Idag har vi varit hos vårt barnmorsketeam på UCLH. Inget nytt under solen där – jag tycker nästan besöken känns onödigt täta för en helt komplikationsfri graviditet (peppar-peppar).

Vi befinner oss nu i vecka 18 (av 40), och magen börjar synas mer och mer. Efter att Linus och jag skilts åt efter sjukhusbesöket passerade jag ett gäng byggjobbare, som visslade och ropade ”hoochie mama” efter mig! Det var något nytt, kan jag säga. Nu är kanske inte ”hoochie mama” det man helst vill bli kallad – det brukar syfta på tjejer med ”ghetto ho fabulous”-stil; utmanande kläder och mycket bling-bling. Jag sportar ju inte direkt ghetto-stilen (hade en söt, helt och hållet anständig klänning på mig), så jag väljer att tolka det som en komplimang till min lilla kula.

Fotosession från helgen. Själv tycker jag att magen ser GIGANTISK ut numera.

Spitalfields

21 grader ute idag, och härligt promenadväder. Vi har traskat bort till mysiga Spitalfields Market (min favorit bland alla hundra helgmarknader i den här staden), käkat crepes och småshoppat lite. Hängde lite på Brick Lane också, där det var curryfestival idag.

Till vänster ingången till Spitalfields Market. Till höger Fournier Street 11 ½ – det enda huset i London med ett halvt gatunummer, och därför upphaussat till mångmiljonbelopp (i pund!) då det såldes för några år sedan.

Japan revisited

Helgen har hittills gått i japanskt tema. Igår var vi ute på vår lokala sushi-restaurang, och idag hade vi bokat bord på Tsunami – en japansk restaurang i West End. Tsunami var verkligen värt ett besök! Jag blev så till mig över menyn att jag glömde bort att jag var gravid, och råkade beställa in både foie gras (man får varken äta lever eller paté, så dubbelfel!) och rött kött (det ska helst vara genomstekt). Maten var hursomhelst suverän, och maken – som har slumrat till i soffan bredvid mig – ligger fortfarande och yrar om de fantastiska ostronen.

Inte nog med detta, vi har också shoppat loss på japanska Uniqlo. Vet inte om butiken finns i Sverige, men det är i alla fall en kedja som inriktat sig på basplagg i fin kvalitet. En rosa klänning i merinoull fick bland annat följa med hem!

Leverans från Sverige

Ohlala, vilket trevligt paket som precis trillade in på hallgolvet här! Jag har egentligen strikt skrivardag idag – deadline för inlämning nummer två på min skrivarkurs närmar sig med stormsteg. Men en liten paus kan väl inte skada…

Tack mamma!

When I get to Warwick Avenue…

…meet me by the entrance of the tube.

Idag har jag varit uppe i Little Venice igen för att träffa Johanna. Det är en del av Maida Vale, och smeknamnet Little Venice kommer sig av de mysiga små kanalerna i området. Verkligen lugnt och skönt här – och barnvänligt. Vet inte hur många chica mammor vi såg som var ute och promenerade med sina Bugaboos. Johanna ska alldeles strax bli en av dem – hon är höggravid, och såg enligt min mening ut att vara färdig för kläckning vilken minut som helst.

Vår mötesplats – som blivit något av en turistattraktion tack vare Duffys hit.

Breaking the news

Det är alltid lika roligt att berätta för folk att man är gravid – alla blir så glada! Reaktionerna från de närmaste var såklart roligast att uppleva. Känner DU igen dig nedan?

Lustigkurrereaktionen. Jag (med ett mystiskt leende): ”Jaha, så har Linus och jag någonting att berätta…” Lustigkurren (förväntansfullt och med illa dold upphetsning): ”Ska ni skilja er?!”

Tårsprutereaktionen. Jag (lägger demonstrativt en hand på magen): ”Men jag kanske inte kan ha den här klänningen då…” Tårsprutan (spärrar upp ögonen): ”Växer det något där inne?” Jag (börjar fnissa hysteriskt): ”Ja…” Tårsprutan (blir väldigt känslosam): ”Men Karolina! Är det sant?!”

Den obetänksamma reaktionen. Den obetänksamma: ”Vilken glädje att kunna få barn, det unnar jag dig verkligen. Men man vet ju aldrig; din gamla dagisfröken X fick ju tre missfall på rad, och sedan gav de upp och adopterade i stället…”

Den översvallande reaktionen. Maken (med ett kryptiskt leende): ”Så får vi se om det blir tillökning nästa år…” Den översvallande (far upp för att kramas och välter nästan ett par restaurangstolar i farten): ”Är ni gravida?! Nämen ÅÅÅÅH, vad roligt!” Tredje part till Den översvallande (med en menande blick): ”Det här har ju du väntat på i tre år.”

Den könsrollsstereotypa reaktionen. Den könsrollsstereotypa  (skrockandes): ”Jahaja, då får vi se om det blir till att köpa en bil eller en docka då!”

Äckelreaktionen. Jag (stolt): ”Japp, vi är gravida!” Den äcklade (ryggar tillbaka): ”Näe, är det sant? Näe, fy fan alltså. Mage och grejer, näe usch. Sånt där vill inte jag tänka på.” (Till saken hör att Den äcklade kvällen innan tvingats umgås med en höggravid kvinna på en fest, vilket tydligen var en mycket obehaglig upplevelse.)

Den samlade reaktionen. Maken: ”Fast den största nyheten är att vi väntar tillökning nästa år.” Den samlade (men under ytan förmodligen en gnutta paffa): ”Nämen, vad roligt! Ja, det var väl trevligt.”

Den intuitiva reaktionen. Jag (utan uppenbara undertoner): ”Är det roligt att vara mamma då, tycker du?” Den intuitiva: ”Är du gravid?!”

Heldag på Wembley

Ojojoj, vilken dag det var igår! Jag är fortfarande helt euforisk. Redan vid fem startade första förbandet, White Lies, och de var jättebra. Mest kända för let’s grow old together, and die at the same time… Efter deras show gick Girls Aloud på scenen – ett väldigt framgångsrikt (och välproducerat) tjejband här i UK. De var rätt kassa, däremot – fem tjejer, varav minst en footballers wife, som struttade runt på scenen, åmade sig och sjöng lite.

Sedan gick Jay-Z på, och han var grym! Förklaringen till att världens mest framgångsrika hip hop-artist agerar förband åt Coldplay är tydligen att han och Chris Martin är gamla vänner (men är man det minsta cynisk skulle man nog säga att Jay-Z vill bredda sin publik och bygga ett ännu större imperium). Maken var alldeles till sig under Jay-Z:s show; gungade med, gjorde gangstertecken i luften och såg allmänt farlig ut.

Vid niotiden gick sedan Coldplay på, a.k.a. ett av världens bästa band, och körde en två timmar lång, helt fantastisk show. Förutom 27 (!) låtar bjöd de på fyrverkerier, en videoshow med Simon Cowell, en Michael Jackson-tribut, regn av fjärilskonfetti, massor av publikinteraktion och ett inhopp av Jay-Z. Man fick valuta för pengarna, kan man säga. Bäst var Yellow, då de samtidigt släppte ut ett hav av gula ballonger över publiken. Det här var den avslutande konserten efter bandets 14 månader långa världsturné, och helt klart ett värdigt avslut.

Det är verkligen en speciell upplevelse att vara på Wembley. Jag gillar den där känslan av masspsykos som infinner sig när 90.000 personer samtidigt sjunger med i varenda textrad…

Linus hann trycka i sig inte mindre än åtta donuts, en tallrik fish n’ chips och ett antal öl under konserten. Vi hade förresten standing pitch-platser, men som de pensionärer vi är slog vi oss till ro på några trevliga sittplatser.

Rankin Live

Idag har vi varit på en mycket bra fotoutställning på Old Truman Brewery – Rankin Live. Rankin är en av UK:s största fotografer, och hans bilder på bland annat Kate Moss, Madonna och the Queen har nått ikonisk status.

Utställningen var både ett retrospektiv av hans karriär och ett ganska koolt live-projekt, där han fotar sammanlagt 1000 ”vanliga” människor (läs: exhibitionister och fashionistas) live i utställningshallen och sedan hänger upp deras porträtt bredvid sina klassiska verk. Han var faktiskt där och fotade idag, och det var väldigt skojigt att se honom arbeta. Superproffsig, med ett helt harem av assistenter omkring sig. (Och nej, vi blev inte fotade – man måste skicka in en ansökan i förväg.)

Min nya drog

Mitt fruktförråd efter dagens påfyllning. Jag skulle säga att det här räcker i högst tre dagar. På den nivån är det.

Pubkväll

I kväll är maken ute och super med jobbet, och jag hade tänkt roa mig genom att gå på en open air cinema och se Slumdog Millionaire med några kompisar. Dessvärre var sittplatserna slut när vi kom – så vi hamnade på puben i stället. Inte så dumt det heller! Fick dessutom sällskap av en skock tokglada norrmän.

Apropå puben, så har man en lite mer liberal inställning till alkoholintag under graviditeten här i UK än i Sverige. Den första läkaren jag träffade sa bara att det kan vara bra att dra ner lite på alkoholen nu, och i det skriftliga infomaterialet jag fått står det ”have no more than 1 or 2 units of alcohol once or twice a week”. Lite skillnad i attityd mot hemma i Svedala. Känns dock inte som någon större uppoffring att strunta helt i alkoholen, så jag tar det säkra före det osäkra.

Shoppingpremiär

…för mammagrejer blev det igår! Det har börjat glipa mellan jeansen och mina linnen/toppar, så några långa mammalinnen fick följa med hem. På H&M hittade vi dessutom en smart ”maggördel” som man trär över magen så att det ser ut som man har ett linne som går ner under den vanliga tröjan – så kan man knäppa upp översta knappen i smyg och ha sina vanliga jeans längre. Köpte även en bok om det välsignade tillståndet – ”What to expect when you’re expecting”. Den anses tydligen vara någon form av bibel för gravida kvinnor.

Nu ska jag i väg till Little Venice och träffa en annan gravid svenska som jag lärt känna här, som den nätraggare jag är.

Thames Festival

Festivalerna i den här staden avlöser varandra – den här helgen är det Thames Festival längs med hela South Bank. Massor av prova-på-grejer, matstånd och underhållning. Det mesta bygger på tema vatten. Lite väl mycket folk för min smak, men annars var det väldigt trevligt!

Coldplay

Yes, idag fick vi hem biljetter till Coldplays konsert på Wembley. Längtar! Coldplay är ett av mina all time favoritband. Lite lustigt att hip hop-kungen Jay-Z är förband, men det glädjer i alla fall maken (a.k.a. Lajnus da bad ass).

Gubbfritt i kväll

Maken är ute och dinerar med jobbet för att fira att han ska bli pappa. Flera andra i teamet har nyligen blivit eller ska snart bli pappor, och chefen skrockade nöjt när Linus berättade att även han tänkte joina klubben. ”Soon we’ll have a whole team of mini asset managers! Höhöhö!” lät det. Chefhumor, alltså.

Det här innebär dessvärre att jag måste stå för middagen själv i kväll. Det lutar åt fruktsallad. Och en chick flick till det.

Magrapport

En liten uppdatering om magen, som börjat puta lite de senaste veckorna. På morgonen är det lite småput som gäller, men på kvällen har jag lyckats bygga upp en jättekagge! Innan jag blev gravid hade jag ingen aning om att hela mag- tarmpaketet skulle svullna upp på det här viset. Jag ser inte direkt gravid ut, snarare konstig och deformerad…

Vill ha höst!

Skönt att det börjar dra ihop sig till höst! Inte för att det känns som höst i London direkt – igår var det 27 grader här. Men snart blir förhoppningsvis luften kyligare, och man får börja använda lite varmare kläder. Jag älskar hösten!

Den här sommaren har varit rekordlång för min del – den startade redan i början av maj när vi stack till högsommarvärmen i Asien. Jag har ju dessutom varit ledig hela sommaren för första gången sedan, tjaa, början av högstadiet. Inte fy skam – men nu är jag rätt sugen på att jobba igen. Ska se om jag kan få till något lämpligt vikariat den närmaste tiden, skulle vara skojigt!

Semesterläsning

Den här lilla bokhögen fick följa med till Grekland. Den bok som gjorde störst intryck på mig var Pontus Herins ”I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra”. Författaren flyttar till Tensta med sin lilla familj för att utmana sina fördomar om ”problem-förorten”, och boken handlar om hans personliga erfarenheter samt om integration och invandring i allmänhet. Väldigt intressant! Dessutom befriande med en bok som vågar ta i frågor som av någon fånig pk-anledning inte tillåts i den offentliga debatten i Sverige.

Summering av Santorini

Veckans skönaste: Våra stunder på balkongen – ensamma med frukt, öl och en stunds paus från solgasset.

Veckans svettigaste: När vi traskade uppför ett berg i stekande värme för att titta på några gamla ruiner som Linus gärna ville besöka. Jag höll på att dö på vägen – men det var det värt, menade maken.

Veckans Barbapappa: Jag, helt klart. Min kropp börjar se smått deformerad ut, tack vare pyret. Lite som en kägla.

Veckans panikattack: Den stod maken för. Vi red åsnor uppför ett berg och Linus var mer eller mindre hysterisk under hela färden, och helt övertygad om att han skulle ramla av.

Veckans maträtt: Souvlaki och tzatziki blev det en hel del av. Mmm…

Veckans mest överreklamerade: Solnedgången från byn Oia. Sägs vara världens vackraste, och klasar av människor samlas varje kväll för att titta. Det var som vilken solnedgång som helst, i princip.

Veckans Lassie: Maken spottade superyachten ”A”, designad av Philippe Starck och ägd av en rysk miljardär. Han ville bli fotad med yachten ungefär hundra gånger.

Veckans mest fotade: De söta små vita kapellen med blåa tak som hela ön kryllar av, allt som oftast med vidunderlig utsikt över havet.

Veckans bok: Linus blev helt besatt av Jo Nesbøs deckare ”Snömannen”. Han ville varken äta eller sova – bara läsa-läsa-läsa. Jag ångrade lite att jag köpt den till honom.

Veckans hemligaste: En särskilt pittoresk blå kupol som ofta syntes som vykortsmotiv, men som ingen av grekerna ville eller kunde berätta var den egentligen låg. Kändes som en konspiration. Vi hittade den till slut, väl dold, genom att jämföra hur öarna förhöll sig till varandra på vykortsbilderna. Triumf!

Veckans bad: Heta källor i havet som värmts upp av den vulkaniska aktiviteten vid ön. Så fullt av mineraler att Linus vita badbyxor färgades bruna.

Hemma igen

Vi har haft en jättehärlig vecka med massor av sol, bad, båtutflykter, pittoreska omgivningar, mumsig grekmat, böcker, glass och slappande. Santorini levde verkligen upp till förväntningarna, och hotellet var superbt!